småland.

Jag träffade Småland häromdagen, hon sa att min småländska var ersatt av stockholmska. Tack sa jag, eller önskar att jag sa. Istället börjar jag skruva på mig och komma med allehanda förklaringar som i huvudsak bygger på mina uppväxtsår i Uppland, min danske far och min mor, rumpkullan. 

Från och med idag; inga fler bortförklaringar. Med stolthet ska jag bära min blanddialekt. När beslutades att den dialekt man en gång haft är huggen i sten och förkastlig att förkasta? Så jäkla vackert att höra var någon kommer ifrån och så fint att bevara det kulturella arv en dialekt bär i sitt sköte. Nej. 

En smålänning jag ogillar: Ingvar Kamprad. Inte för hans oöverträffade möbelföretagsbygge utan för hans outhärdliga smålandshyckleri. Att vara jordens sjunde rikaste människa och samtidigt springa runt i illasittande trasor från Gekås är inget annat än en spottloska i ansiktet på en fattig. 

En dansk jag gillar: Dansken. För att han efter att ha stekt fläsket häller av överblivet fett, låter det stelna och utnyttjar det som pålägg. (Detta gäller även Danskan, hennes övriga kvaliteer har jag inte utrymme till).

Hej då smålänning. Hej halvdansk.