Jag har ännu inte läst hans samlade verk. Denna den senaste i raden av mottagare till vårt ädla litteraturpris. Jag har dock, med törnrosa som tunn publik, läst talet. Högt. Vid några tillfällen tvingades jag avbryta läsandet för att svälja gråten och torka tårarna. Vår man, vår pristagare är en stor människa. Detta är min tro. Och nu, läs talet. Annars.
För att du inte ska missta denna hyllning för slentrianmässig eller ett bugande under Akademiens auktoritet vill jag här tillägga att jag inte imponeras på liknande vis varje år. Kanske har jag, eller Akademien, blivit visare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar