måndag

taverna brillo.

Solen ställer sig en bit över Humlegården och målar Östermalmstaken röda, kastar en sista solkatt på ett takfönster någonstans vid Karlaplan, glänser till i tornet på Oscars kyrka. Hon går en bit längs Engelbrektsgatan och sjunker en aning, träden i Humlegården kastar långa skuggor när hon skjuter sina sista strålar mot fasaderna på Sturegatan. Just när hon ska försvinna bakom taken och Brunkebergsåsen når en ensam stråle fram till en av entréerna längst ner på Sturegatan. Det glänser i ett mässingshandtag. Skuggorna är svagare i konturerna nu, tecknade av energisparande gatubelysning. Ovanför entrén har neonskylten tänts.
 Samtidigt runt hörnet på Humlegårdsgatan kommer Östan. Han kommer från Gärdet där han rört sig i cirklar och kast och virvlat mellan Djurgårdsbrunn, Kaknästornet, förbi och mellan museerna, tillbaka ut bland rastande hundar på fältet och in längs allén mitt på Valhallavägen. Han har svängt vänster vid Fältöversten och sneddat ner till Karlavägen där han avtagit, tagit ett varv runt Karlaplan och fortsatt ner mot Stureplan via Östermalmstorg. Van vid genvägar känner han lukten av en och svänger in genom en dörr på Humlegårdsgatan.
 Det luktar genväg men också bröd, nybakat, och mat. Östan fladdrar i en gardin, lyfter en servett och en kjol, någons lugg får ett lyft men plattas genast till. Där, en doft av bröd att ta med sig bort till garderoben. Ett varv i garderoben, kika in bakom rockar och jackor. Studsa på en kakelvägg och sväng runt ett mässingshörn, är det ett hörn? Det känns så mjukt. Dörren står öppen. Men inte dörren ut, du kom just in. Det är varmt därute och under glastaket står ett träd. Ett inomhusträd. Fastna i lövverket och sakta in lite nu. Sätt dig ner i en stol. Här finns korgstolar, putsade väggar och vitt grus, i en gång ligger större stenar. En gång mellan två dörrar där ett korsdrag skulle trivas men du är inget korsdrag nu, du har lugnat dig och beter dig väldigt stillsamt för en östanvind. Om du kisar kan du se Sturegatan och Humlegårdsgatan härifrån. Res dig upp och gå ut. Gå in. I en smal passage kan du fortsätta eller gå åt båda hållen, båda hållen till toaletterna. Ta med ett samtal därifrån och blanda det med sorlet i matsalen. Sorlet stiger när du kliver in och rummet vidgas. Du ser himlen däruppe och köket därnere och i taket går solen ner igen för hela taket glöder. Glödljus och rosa. Prata med solen nu innan hon går ner för sista gången för hon kom in från andra hållet och har redan studsat på mässingslister och speglar. Glänst i glas, kakel och marmor och reflekterats bland spritflaskor i baren. Sätt er ner båda två vid träspången. Träspången ni kom in på från varsitt håll. Sätt er ner och titta på dem som går förbi. En del är påklädda och har en kasse i handen, andra urringade med höga klackar och höga glas. De går i genvägar och omvägar, kommer utifrån och nerifrån. En diskvagn skramlar förbi.
 Innan ni skiljs och går ut där den andre kom in kan ni titta in i matsalen. Där, bland soffor och bord, hatthyllor och läder, samtal och sorl, klingande glas och bestick mot porslin, tuggande, skrattande, skrävlande, hostande och skrapande med stolar sitter en man. En man i sina bästa år i sina bästa skor. Han reser sig upp. Han ser stolt ut, stolt som en tupp, och höjer sitt glas. De gör de andra också då. De är många nu. De reser sig upp och börjar sjunga. Vi vet inte om det är vackert eller om vi hört det förut för nu är det dags att gå. Solstrålar mattas och vindpustar avtar, men rum som de här töms aldrig. När lamporna släckts, stekoset lagt sig, bröddoften avtagit, sorlet tystnat och gästerna snubblat på kvällens sista mattkant och druckit sitt sista glas för mycket. När ingen är kvar. Då samlar sig stål och trä, marmor och mässing, tyg och läder, speglar och glas, kakel och terrazzo, rotting och korg. De samlar sig, harklar sig och nynnar. För det blir aldrig tyst. I kaffebaren, pizzabutiken, köket, matsalen, marknaden, barerna, i genvägen mellan Humlegårdsgatan och Sturegatan blir det aldrig tyst, aldrig tomt.
 Solen går upp nu och tänder gatorna från Gärdet till Humlegården. Vinden vaknar, vänder och tar sig in från Sturegatan och ut på Humlegårdsgatan. I mitten, i matsalen står en man i sina bästa år i sina bästa skor med vind i håret för det är korsdrag nu. Det är en ny dag nu. Han ser nöjd ut. Han rättar till håret, putsar skorna mot baksidan av byxbenen, sträcker på sig och går mot entrén.

Inga kommentarer: