fredag

kurragömma

Jag var aldrig död.
Iscensatte bara långvarig sjukdom och ambitiös begravning med kyrka och sång innan jag gömde mig för att återvända nitton år senare efter världens längsta kurragömma. Jag visslade ibland men du hörde mig inte. Tittade fram då och då men ingen såg mig.
Jag kommer gående på vägen. Vägen till ditt hus. Huset som du sitter utanför i en stol avsedd för inomhusbruk. I en hand har du en kaffekopp och i den andra en dubbelvikt morgontidning som du skakar ibland för att vinden viker undan det du läser.
Du ser nöjd ut och jag tänker att jag ska fortsätta förbi. Gå vidare som du har gjort.
Istället stannar jag en stund och tittar på dig. En hund kommer ut och ställer sig framför dig med nosen i knät. Du ser ut att försöka klia henne bakom öronen men har ingenstans att ställa kaffekoppen eller lägga tidningen. Hon tittar på dig, vrider på huvudet och gnyr kort innan hon snurrar ett varv och lägger sig tillrätta vid dina fötter. Barfotafötter. Det är sommar och i björken jag lutar mig mot sjunger småfåglarna.
Efter en stund kommer en liten flicka ut med en iPad i handen. Du lägger armen runt henne, armen som du har tidningen i. Hon sträcker fram paddan mot dig och du ger henne tidningen så att du kan ta emot den. Efter en liten stund ger du tillbaka den och hon springer in igen. Du ropar efter henne men ingenting händer så du ställer kaffekoppen på stolen och går in. Snart kommer du tillbaka ut med tidningen i handen och sätter dig ner igen. Hunden ligger kvar.
En cykel närmar sig på grusvägen. Knastrande däck. Jag gömmer mig bakom björken trots att den är lite för tunn. Hon ser mig nog inte. Cykelkorg med bageripåse. När hon går förbi dig och in i huset lägger hon en hand på din axel. Du tittar upp. Vinden avtar och du läser tidningen tills solen flyttat runt huset och satt dig i skuggan.
Då reser du dig upp, tar tidningen under armen och kaffekoppen i handen. Innan du går runt huset med hunden i hasorna kisar du åt mitt håll som om du såg någonting där.
Men du såg ingenting där.
Jag har gömt mig igen.

Inga kommentarer: