fredag

autosvar.

Jag går på semester idag (28/6) och är tillbaka om fyra veckor (29/7). Jag kommer att läsa min mail sporadiskt, vid akuta ärenden nås jag bäst på telefon.
(Nä, för vanligt och alldeles för perfekt, fyra veckor, varken mer eller mindre. Och hur jäkla sporadiskt läser jag mailen egentligen. Antingen läser jag den nog inte alls eller så sitter jag fyra veckor i en solstol med headset och surfplatta.)

Min semester börjar nu.
(För koncist.)

Jag är ledig och tillbaka på kontoret i början av augusti. Jag läser mailen på fredagar. Glad sommar.
(Glad sommar. Glad sommar? För käckt. För äppelkindat.)

Hej, från och med nu är jag onåbar. Låt mig vara.
(Nja.)

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Utanför mitt fönster vajar vallmo och smörblommor i ljummen sommarbris. Det luktar ko och gräddtårta. Som du förstår har jag varken tid eller lust att svara i telefon eller läsa epost. Jag återvänder på solbrända ben någon gång när sommaren blir höst. Någon gång i höst.
(För vagt. Lite för målande också, det är ett autosvar vi pratar om, det ska passa alla.)

Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Då är man ledig hela långa dan
Alla människor vill ut på landet
Och nästan ingen vill gå kvar i stan

Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Med bad och sol och jordgubbar och glass
Tänk när man springer barfota i gräset
Och humlor surrar kring i solens gass

(Nej det går ju inte alls. Men nu kommer jag gå och nynna på den där hela dagen och ha ännu svårare att fokusera. Man kanske ska skippa semestern och undvika alltihop.)

Sommar. Nu byter vi ritrockar mot linnekostymer, arbetsskor mot espadrillos och flipflops, ergonomiska kontorsstolar mot däckstolar och hängmattor. Nu lämnar vi datorer, kopiatorer, hålslag och pärmar. Stäng av telefoner och töm alla eluttag ett tag. Vi kan väl leva som förut en månad. Lås in bilen i ett garage och ta fram en cykel med gnisslande kedja och kärvande lager, tomma däck och dammig ram. Putsa, pumpa, olja och smörj. Nu blåser det upp. Där kommer medvinden och nerförsbacken, båda leder bort, bort från stan och fram till stranden, en skugga under ett träd, en bok bakom en husknut med bin surrande runt blommor i rabatter. Till långa middagar runt långa bord i solnedgångar och tändvätskedoftande grillar på gräsmattor i landsbygder runt om på öar och rivieror, i parker och skärgårdar, bakgårdar och balkonger. Nu faller regnet. Vik upp dig ur stolen och in under verandataket av korrugerad plast, det smattrar så fint. Du glömde boken men det gör inget. Den torkar. Gå ut igen och ställ dig mitt på gräset, ut med armarna och vänd ansiktet uppåt, blunda. Försök fånga några droppar på tungan, det är svårare än du trodde. Då slutar det. Då spricker det igen. Då klättrar imsevimsespindel upp igen och solen torkar allting torrt. Nu är allt perfekt. Då vänder vinden. Då kommer motvinden och uppförsbacken och tar dig tillbaka igen. Bilen startar i garaget, hushållsmaskiner och datorer börja nynna en elektrisk melodi du hört förut. Rakapparater kopplas in och fastnar i vildvuxna sommarskägg som måste vara borta på måndag. Allt inverteras igen och du är tillbaka nu. Sätt dig framför datorn, få igång outlook och koppla ur autosvaret, det här svaret. Svaret som håller på att bli för långt. Svaret du kunde svarat så mycket tydligare, så mycket kortare, så mycket bättre. Men du vill inte. Du vill inte låta dem vinna, du vill gå en rond till mot en väderkvarn, vinna ännu en pyrrhusseger. Du vill inte ge upp. Du vill att ditt autosvar ska säga något, få någon att fälla en tår, kanske locka fram ett skratt. Du får bara inte glömma dina datum. Någon kanske vill nå dig. Ge dem ditt nummer också, varför inte. Och säg att du läser mailen ibland, sporadiskt och ofta. Eller säg ingenting. Säg att du går nu, på semester nu. Du ska vila ett tag. Men du kommer att sakna allihop, alltihop. Kollegor, vänner och kunder, smeder, snickare och byggherrar, elektriker och mattläggare. Det slår dig att du måste sammanfatta dig nu. Så gör det då.
Vi går nu, på semester för att vila oss ett tag och tänka på något annat en stund. Men vi kommer att sakna er mer än ni kan ana. Kära vänner, vi ses i augusti.