Han vänder sig om, men inte helt. Bara så hon kan se hans profil när han frågar henne någonting. Hon höjer rösten lite när hon svarar, men inte mycket för avståndet är inte stort. De går inte jämsides längre bara. De verkar vakna en morgon och så säger han: vi har gått sida vid sida ganska länge nu mor, men nu ska vi gå på rad, och vill du mig något behöver du bara ropa.
När börjar de gå framför varandra? De gamla.
Nästa gång jag ser dem kan jag fråga. Eller se efter vad som finns i mellanrummet. Vad deras liv varit med om som behöver utrymmet.
2 kommentarer:
Härrejisses så fint. Kunde inte skrevet det bättre själv.
gris
haha, jag dör! Så sjukt roligt betraktat och så vackert samtidigt.
Skicka en kommentar