fredag

hundra dagar av ingenting.

Första dagen på semestern och sista dagen på arbetsterminen behöll jag skjortan på. Det fanns ingen anledning då skjorta inte krävs på arbetstid. Men det kändes högtidligt, värdigt en högtidsdag. Jag drack hundra öl och sa hundra ord som tog slut sen och gick hundra steg som inte tog mig hem. Istället somnade jag på plats och sov hundra dagar och tänkte om jag ändå hade hundra dagars semester. Jag kommer rösta på miljöpartisterna för att få det och på köpet få sextimmarsdagar som de i och för sig fegar om. Men ändå. Semestern är en tid för drömmar. Jag har alltid semester. Dröm sött vänner. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Och du.

/e.

luba sa...

På dina ord jag tittar i en ordning som är fel,

först slutade semestern men den börjar nu.

I orden träder verkligheten fram som splittrad, men du gör den hel,

i vilsna meningar som är som oss, som du.