kanske kopplar de in sig på en maskin som laddar upp dem. eller vrider upp dem. för att de har ett mekaniskt verk som gör att de kan springa (fågellikt) genom korridorerna. och prata snabbt.
de hoppar ut (för att efter en kväll på operan och en måltid, likt actionhjältar återvända via stridsflygplan och servera frukost).
möjligen sitter de längst bak och tar hand om sina matvagnar som inte alls är matvagnar utan förklädda lamor, och isåfall är de själva inte flygvärdinnor utan lamaskötare. eller kanske en slags robot från framtiden som sliter av sig en trång mänskokostym för att i ett par timmar mellan måltider smörja sina kullager med framtidsolja.
inte vet jag.
3 kommentarer:
någon ler i en stockholmsförort!
fru j
Haha! Det tycker jag är så härligt med långdistansflygningar, att man kan gå längst bak i planet och hänga lite med crewet... fast det känns helt förbjudet egentligen, men dom är så vänliga och häller upp vatten åt en eller ger en extra godis. Kanske är också det en del av showen, kanske finns det ytterligare ett rum längre bak där vi fortfarande inte har blekaste aning om vad som pågår...
j: när någon ler i en förort ler någon i en innerstad.
jh: jag älskar nya läsare då mitt självförtroende är buttrare än jag själv och säger såhär till mig; "inte är det väl någon som vill läsa den där smörjan så varför inte ta och lämna datanätet internet och köpa dig en röd liten anteckningsbok och en guldfärgad penna och sluta störa oskyldiga människor med det där dravlet". angående flygvärdinnorna har jag aldrig riktigt kommit förbi den där förbjudna känslan förutom när jag en gång svimmade och de tog hand om mig genom att stoppa mig full med flygplansbränsle (godis, sprit och microvarma brödbitar).
k
Skicka en kommentar