dåligt underbyggd kritik rörande svenskars dålighet.

Vi satt och pratade en väninna och jag. Jag om någon gammal käpphäst, exempelvis att svenska skådespelare är sämre än andra. Sämre än andra länders skådespelare men även sämre än övriga yrkesutövare i Sverige, möjligen borträknat folkpartistiska politiker. Efter en stund slutade jag prata om min käpphäst och min väninna började prata om någonting annat. Vi satt på Grand Hotels bar, den där man ser vattnet utanför. Och slottet mittemot. När hon pratat en stund slutade jag lyssna och började istället lyssna på vad man sa runt borden intill. Jag var inte ointresserad av min väninna, jag har bara dålig koncentrationsförmåga och problem att fokusera. Nu regnar det ute och jag har suttit inne för länge, sugen att gå ut, men jag är även hungrig och saknar paraply. Det finns ingen mat i kylen och det är dyrt att äta ute, dessutom regnar det men det har jag redan sagt. Små problem som för mig samlar ihop sig som mobbare på en skolgård (Gunnebostängsel mot vägen och tistlar i andra riktningen, ingenstans att fly). Både stanna inne och gå ut har alltså blivit omöjligt, någon kommer hitta mig i hissen om några veckor åkandes planlöst upp och ner. Vilken våning? frågar jag. När fick vi hisskötare? undrar en hyresgäst.

Hursomhelst hörde jag inte ett ord min väninna sa sist vi satt på Grand Hotels bar, den med utsikt över slottet mittemot. Jag nickade ibland och slängde ur mig ett precis och något verkligen blandat med några VA (uppgivet skakande på huvudet åt någon annan människas mycket märkliga beteende). Jag kunde dock fokusera länge nog på mina bordsgrannar för att upptäcka att det alls inte är något fel på svenska skådespelare. Det är svenskarna som är dåliga (inte dåliga på jobbet, vi har Borg, Garbo, Nobel, Kamprad, Sörenstam och Lindgren, alla glatt leende mot oss när vi kommer hem från utlandet). Men dåliga bara. Dåligt underlag för skådespelaren. Jag är förvisso svensk själv men en sak är jag inte - avundsjuk på svenska skådespelare och det material de har att jobba med. Svenskar. Svenskar runt bord på restauranger, i köer till bankomater, runt vattenpölar i gathörn, på slamrande lattefik och längs promenadstråk vid vatten. Alla dåliga. Inte tillräckligt underhållande för den utomstående betraktaren helt enkelt.

Jag sitter i en stol på Grand Hotels bar (den med utsikt) och väntar på min väninna. Jag läser en bok och ser mig om, intellektuellt höjande mitt ena ögonbryn. Svår bok. Svår kille. Jag ska lyssna på min väninna idag. Det blir bra.