söndag

drömhus.

Jag bor vid en liten sjö i skogen. En tjärn. Jag har grävt den själv för att investera i mitt boende, öka värdet på mitt boende, göra bostadskarriär. Jag grävde tjärnen och byggde ut verandan, sedan fällde jag alla lövträd som förstör gräsmattan, bytte gräsmattan och målade om. Till sist bytte jag kök och badrum med hjälp av hantverkare och rotavdrag. Det blev fint. Mitt i tjärnen har jag lämnat ett stycke land, en ö. Jag ska skriva annonsen själv, jag skriver lite ibland. Sneglar på konstformen så att säga. Prövar mina vingar och så vidare. Jag har en del kvar att lära men det har du också så jag tror att det går bra. Du kan gå hem lite tidigare, oskriven annons, och ta en drink. Jag vet inte vart du går, kanske till statt i Sävsjö. Det är närmast.

Låt mig sammanfatta och i viss mån fördjupa. Jag bor strax utanför Sävsjö i mittersta Småland i ett litet/mysigt nyrenoverat hus med sjöutsikt. Sjönära läge om du vill. Mitt i sjön finns en ö med en solstol, det finns ingen skärgårdstrafik men jag har en båt. Jag har det ganska bra här men känner mig ensam. Glänsande kakel och sjöutsikt är fint men jag vill ha en fru, eller åtminstone en vän. Det finns fler vänner utanför skogen, och fruar. Här i skogen finns ingenting förutom myggorna och ett X2000 då och då. Det glömde jag säga, jag bor vid järnvägen, sitter på min ö och ser tågen skramla förbi. X2000 är tyst säger de, men det är från insidan, härute väsnas det mer än du kan tro. Jag ser dem nu, framför datorer, bakom böcker, i samtal och över microvärmda köttfärslimpor i bistron. Sittande, ovetande, svävande ett par meter över marken i ljusets hastighet, eller ljudets. Jag minns inte.

Solen går ner över mina trädtoppar, färgar tjärnen röd (den färgar egentligen himlen röd som i sin tur speglar sig i tjärnens vattenyta, du förstår nog, jag försöker måla upp en bild och då får man skarva lite). Utnyttja sin konstnärliga frihet. Jag sitter på ön, har tagit båten ut, när det slår mig att jag inte kan sitta kvar här. Inte stanna kvar här. Men båten ska vara kvar, den ska vara kvar som en slags installation över drömda drömmar och förlorade budgivningar. Jag ska hoppa i, bryta vattnet, färgas röd som vore själva vattnet rött. Som vore hela världen röd. Jag ska kliva upp på andra sidan och ta en promenad på rälsen. Söderut.

När tåget stannat tittar ni på mig. På min ö. På mina drömda drömmar och väntar, väntar på information från tågpersonalen. Varför har ni stannat här i skogen långt från närmsta station, här i skogen vid ett litet hus med sjöutsikt. Det knastrar nog i högtalarsystemet eller så hörs en ljudsignal (poom) innan det knastrar och en tågpersonal i kör med darr på rösten, skärrade stämband, börjar sjunga. Ni kan inte urskilja melodin men det låter ungefär såhär. En olycka har inträffat och en persons drömmar har drunknat i en självbyggd pool, vi kommer att bli sittande ett slag. Använd tiden till egna drömmar, till egna funderingar kring vad livet kan erbjuda utöver nya köksluckor. Dröm, men glöm inte att snegla åt vänster i tågets färdriktning. Där sitter en ensam människa på en ö, en ö i en sjö, och tittar tillbaka på er och undrar varför ni stannat. Varför ni stannat så långt från närmsta station.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh. Fint.

Anonym sa...

Håll da ferie, va smugt!!

Anonym sa...

Vad fint du beskrev situationen och platsen som kändes helt surrealistisk.
JC

Anonym sa...

tänk att du såg honom där på ön... fint!

Lova