kiss.

Mamma och pappa hade ofta gäster hemma. Jag låg och lyssnade på dem efter läggdags. Deras röster växlande mellan mummel och högljutt skrattande, ökande från det ena till det andra allteftersom kvällen gick och det blev allt omöjligare att somna. De drack sprit, det kände jag till, eller åtminstone vin. På den tiden förstod jag inte varför, utan hörde bara en stegrande desperation i rösterna och ett ökat smällande i toalettdörren. För mig var det annorlunda; ett glas mjölk till maten, ett glas jos till frukosten och möjligen en läsk då och då, så det var svårt att förstå varför någon ville fortsätta dricka utan att längre vara törstig. Kalla mig pragmatiker, men det var obegripligt.

Den här gången, som jag minns den, kom jag hem från skolan före både mamma och pappa. Jag var ett nyckelbarn, nyckeln slängande, skavande i en kedja om halsen. Det var min enda nyckel, senare i livet fick jag fler och flyttade dem från halsen till jackfickan. Men det hör inte hit, alls. Jag kom hem först och satte igång. Jag gick till sprithyllan i finrummet och plockade fram den dyraste viskyn (det visste jag inte men det var så det föll sig). Sedan letade jag fram en tomflaska från under diskhon och hällde över innehållet, flaskan var halvfull. Det gjort, tog jag med mig spritflaskan till badrummet och kissade i den. Eftersom jag inte drack så mycket på den tiden nådde jag inte en trovärdig nivå i flaskan, men färgen var finfin. Kunde lura en konnesör, om än inte lukten. Jag gick till köket och drack tre glas mjölk vid köksbordet, nervöst stampande med foten under bordet då jag visste att mamma kunde komma närsomhelst.

Min plan var närmast diabolisk tyckte jag själv. Jag visste att jag skulle bli ertappad. Troligen samma kväll eftersom pappa tog ett glas när han kom hem. Han kom in genom dörren, krängde av sig skor, portfölj och rock i en enda rörelse. Samtidigt som hans hatt landade på hyllan slog dörren igen med ett brak. På vägen in plockade han upp mig med ena armen, hämtade spritflaskan med den andra, pussade mamma på munnen, satte sig på en pinnstol i köket och dundrade flaskan i bordet. Var är mitt glas? kunde han säga, eller, bäst att jag släpper taget om butlern om jag någonsin ska bli serverad ett glas att dricka ur, vill du ha en sup mor? Så höll det på, mamma fnissade åt hans burdusa stil ena dagen och slog honom i huvudet med en såsslev den andra.

Jag visste alltså att jag skulle bli påkommen. Min plan var väl genomtänkt. Jag skulle bli påkommen och i vanlig ordning skickad till mitt rum där jag skulle få stanna till nästa dag. Med eller utan mat beroende på brottets karaktär, dess nivå av ondskefullhet. Jag gömde tomflaskan med det riktiga innehållet i mitt rum, så när jag skulle bli ditskickad skulle jag ha hela kvällen för mig själv och flaskan. Jag skulle erkänna att jag slagit ut spriten i toaletten och det skulle finnas en dold logik som en vuxen skulle förstå. Spriten i toaletten och kisset i spritflaskan. Klart.

Mamma och pappa kom hem och allt gick enligt plan. Tio minuter senare satt jag på min säng. Hungrig och med ringande öron, ingen örfil, men en utskällning som satte sig mer på hörselnerven än på hjärnan den är kopplad till. Flinande ändå efter segern och till minnet av pappas obetalbara min när han öppnade flaskan, hoppade jag ner från sängen och tog fram flaskan ur skrivbordslådan. Jag skruvade av korken och luktade. Hade jag inte sett de vuxna dricka smörjan hade jag aldrig kommit på idén. Lukten ensam var nog för att söva en trähäst tänkte jag då, men stärkt av segern över vuxendomen satte jag flaskan till munnen och drack.

Senare på kvällen kom pappa in på mitt rum, han hade en ostsmörgås i handen. Han mjuknade alltid före mamma och så långt i mitt åttaåriga liv hade jag aldrig somnat hungrig. Han såg mig liggande på golvet med ena handen runt en tom flaska. Jag vill gärna tro att jag såg livlös ut för det var min plan. Min diaboliska plan. Han skulle på vuxnas vis lägga ihop två och två och efter en stund inse att han tagit livet av sin son genom försumligt beteende kring alkoholhaltiga drycker och aldrig förlåta sig själv. När jag hörde hans ljudlösa skrik, hans plötsliga inandning, hans steg in i rummet, hoppade jag upp och vrålade, dansande, luuuurad!

Jag tittade på pappa som hade fått sällskap av mamma i dörröppningen. Pappa fastfrusen i sitt första steg in i rummet, mamma stående i dörröppningen. Ingen av dem skrattade, mamma vände sig om och gick därifrån, pappa stod kvar, ostmacka i munnen, och tittade på mig. Är du hungrig?