Monopol har förändrats. Papperspengarna finns inte mer, de är ersatta med bankkort. Modernt tycker jag. Mycket modernt. Jag hoppas bara att Folkungagatan finns kvar. Jag brukade köpa den på pin kiv. Med ett hotell på Folkungagatan kunde man tjäna mycket pengar, och där var billigt att bygga. Det var tider. Jag hoppas även att Stureplan fortfarande har vita prickar mot svart bakgrund. Prickar som ser ut som bubblor. Observera att jag inte är nostalgiker, jag ser framåt. Just nu funderar jag på vad morgondagen bär i sitt sköte.
På riktiga Folkungagatan finns Gunnels cykelverkstad. Den enda verkstad man behöver om man har en cykel. Min familj brukade sjunga våran lillebror för mig eftersom jag är deras lillebror. Åtminstone mina syskons. Jag älskar den sången. Glass, det gör han av lera, tar det slut gör han mera. Sån är Gunnel. Fast hon gör inte glass.
När jag var liten pojk och spelade monopol med min familj hade jag en portfölj var jag la alla pengar jag tjänade. En attachéväska. Senare i livet blev jag normal.
lyssna på morten johansson.
3 kommentarer:
är du helt säker på det?
/anita
på papperspengarna eller min normalitet?
Both. Ok, uppdatera pronto, jag orkar inte gå in här och kamma noll.
/anitus (ej att förväxla med anus)
Skicka en kommentar