Mina grannar i huset där jag bor slänger många saker. Det finns ett grovsoprum, och i grovsoprummet kan man hämta det mesta som ett modernt hushåll erfordrar. Jag har hämtat ett par bord, några stolar, en bunt mer eller mindre klassiska album på vinyl, en kaffetermos som en gång varit dyr, en bok om den kvinnliga orgasmen (haha, den hette så, on the female orgasm) och varje vecka finns en ny teve. Nåja, inte ny, men oftast har den en liten postit monterad som berättar att den funkar (jag funkar, och kan uppenbarligen prata).
Mamma sa alltid att man slängde mindre förr i tiden. Nu slänger mamma också saker, men när jag var ung stoppade hon mina strumpor.
Jag hade ett par röda strumpbyxor på den tiden. De tjänade mig som ett par långkalsonger, fast jag slapp ha både långkalsonger och strumpor. Ett slags allt-i-ett. Jag vill minnas att ingen skrattade åt mig på gymnastiken, samt att jag inte oroade mig för det heller. Det var ganska fint.
Boken gav jag bort som något slags skämt till en väninna. Behöver jag säga att författaren var av manligt kön, en något åldrad psykoanalytiker tror jag bestämt.
Imorrn är förresten första dagen på resten av mitt liv. Nu vet du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar