krokusarna.

Idag stjärnarkitekten. Lycke til sa han. Tack sa jag, inte. För jag bara log och tänkte att det var ju fint sagt av en så stor man. Sen slog det mig att han är i min ålder. Kanske ett år äldre. Men ganska stor ändå. Mentor sa nyligt att sverige saknar spektakulär arkitektur. Eller om det var stockholm, hursomhelst gäller det hela riket. Jag ska inte berätta vad det beror på för det vet jag inte riktigt, men jag håller med. Fast bara litegrann, för jag är inte så sugen på spektakularitet som jag är på finfina hus för oss att bo i, dansa i och äta i. Detvillsäga helt vanliga hus som är påkomna med lite inlevelse, själ och värme och uppförda därefter. Det finns få eller inga av den sorten här. Men som allt annat här i livet blir det bara bättre och bättre och rätt var det är står de där som krokusar i mars. Jag trort i alla fall.