onsdag

new kid on the block.

Jag hade hängselbyxor och hår som solen lyste igenom. Jag var knappt fem år men upptäckare. Ensam nu i nytt kvarter. Ett kvarter med likadana hus. Bara färgerna skilde. Och gardinerna.

Alla husen doftade gräs klippt första gången och alla hade ett träd som viskade välkommen hem, en garageuppfart med en bil och ett fönster bredvid dörren man inte såg igenom. Jag insåg att jag gått fel när hunden skällde. Då vi inte hade hund sprang jag som så många gånger senare i livet därifrån istället för att artigt buga och erkänna mitt misstag och kunde jag få hjälp att hitta hem. 

Hem till nyklippt gräs, viskande träd, nytvättad bil, ogenomsiktligt fönster och morfar på besök. Vid köksbordet satt han. Han hade mormor med sig men också en påse godis, en bamsetidning och en kram. En sån där skäggstubbsvass och snusdoftande. 

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det var jättefint skrevet Jolly.

Så. Nu har jag kommenterat på alla.

Efosos

Anonym sa...

jolly är inte så dumt. kalla mig det. kommer du även i framtiden kommentera samtliga inlägg? tacksam för klargörande.

jolly

Anonym sa...

Kan så vara.

bunny

Anonym sa...

Ja, visst har dörrarna även sedan dess varit till förvillelse lika många gånger och visst har man valt fel och visst har man råkat ut för morrande skällande hundar men misstag kan rättas till och de kan t.o.m. gagna ett syfte.
Kramen och godispåsen finns där när man hittat rätt igen.
Kraaam

Anonym sa...

Ja, visst har dörrarna även sedan dess varit till förvillelse lika många gånger och visst har man valt fel och visst har man råkat ut för morrande skällande hundar men misstag kan rättas till och de kan t.o.m. gagna ett syfte.
Kramen och godispåsen finns där när man hittat rätt igen.
Kraaam

Anonym sa...

det var fint tolkat tycker jag. men vem skrev?

kram klehn