När brandmännen kom fanns bara rester kvar. De drog ut mig suckande, ännu en rökare biter i gräset. Sanningen var en annan. Fångad av glädjen i ljusets högtid tände jag ett ljus. För att hedra traditionerna ställde jag tre ljus intill. Tätt intill. Mitt sista misstag. Hade jag tänt alla ljusen hade det inte varit så mörkt att jag somnat. Ansiktet mot bordsskivan. Ljuset brann ner, men lågan fortsatte. Mitt hår övertändes på en liten stund. Hade jag vaknat hade jag fått se mig för den jag verkligen var. Världens största adventsljusstake.
2 kommentarer:
Men usch så mörkt herr Klehn! Så obehagliga bilder du skänker en, i juletider och allt. Jag som krampaktigt försöker rista in skönheter på näthinnan dessa sista dagar på året. Men nu sipprar visst skräcken genom. Så dumt, så smärtsamt. Aj.
förlåt.
Skicka en kommentar