tinnitus.

Jag är varm om öronen. Jättevarm, mörkröda nästan lila är de. Jag gick hem, så jag tror det var vinden. Kall vind kan göra det med öronen. Och för mycket prat. För mycket prat kan det vara också. Jag tror jag hör dem nu om jag skruvar ner musiken. I båda öronen. Den ena säger det ena och den andra det andra. Du har nog sett dem på tecknat. Kalle Anka brukar ha dem. Jag har dem dock på riktigt. Inte alltid. Ibland har jag hudfärgade öron som alla andra. Men idag är de där. De försöker övertala mig. Som små små minilawyers ur en amerikansk teverättegång. Jag är inte så trött på dem som man skulle tro, de är ganska övertygande. Jag gillar den med hyssen. Han har åtminstone egna idéer. Och en liten röd gaffel.