måndag

eftermiddag.

Uppdraget kom med mail på eftermiddagen. Jag hade börjat fundera om jag kunde stänga av mailen, den har ju vart på hela dagen. Det kunde räcka nu, resten läser jag imorgon. Jag skulle verkligen precis klicka. Fasen också, det kunde kommit sju skräpmail, men istället det här. Bara ämnesrutan var olycksbådande; släpp allt. Släpp allt. Hur skulle det gå till, jag höll inte i någonting. Jag höll i en mus och en haka, det var allt jag kunde göra för att inte slå huvet i bordet. Van att göra som jag blev tillsagd släppte jag allt. Hakan for i bordsskivan, musen redan där, satt kvar. Jag tackade Gud för statliga myndigheter och egna kontorsrum, spottade ut en tand, torkade blodet från munnen med baksidan av armen och tittade snett på musen, misstänksamt (hmm). Släpp allt. Varför då? Ifrågasättande kom alltid för sent för mig, jag hade inte fattat poängen. Jag skulle nog ropa varför strax före vattenytan, hade någon bett mig hoppa från Västerbron. Släpp allt, jag vågade inte öppna mailet och kunde inte fortsätta titta på det heller, vädjande med sin lilla röda flagga. Vem flaggar ett mail? Troligen samma personer som tränger sig i köer eller kommer för sent, deras tid viktigast. 

Det var nära att jag inte gick till jobbet alls idag. Jag vaknade tidigt ganska pigg, men inte så pigg på att gå upp gjorde jag en inventering. Kliar det i halsen? Är jag lite varm i pannan (kan du känna)? Det gör nog lite ont i magen, eller möjligen njurarna, jag är ingen läkare. Jag har ett myndighetsjobb, fråga mig inte vilket för jag begriper inte själv, som  jag tillbringar cirka åtta timmar om dagen på. Fem dagar i veckan. Resten av tiden är jag ledig. Då är jag ledig. Men jag gick dit, och jag fick några mail och strax innan jag skulle stänga ner mailen kom det ett till som sa att jag skulle släppa allt. Jag sitter här och hittar på ursäkter. Släpp allt, visst, men öppna mailet stod inte, jag har redan gjort vad jag blivit tillsagd. Vad mer kan man begära? Det är nog ett virus, jag gör alla en tjänst om jag inte öppnar. Det är nog inte viktigt. Skit också. Det är viktigt. Jag har inte fått ett viktigt mail på tre år och hittar på ursäkter att inte öppna.

Mailet bestod av tre meningar. Tre prydliga meningar (och ett mvh):
Klimatfrågan är eftersatt på den här myndigheten.
Långa flygresor är krävande för miljön och därför en klimatfråga.
Romantisera korta flygresor eller varför inte tandemcykling längs Sörmlandsleden. 
MVH /myndighetschefen.

Vad ville han/hon? Vem var han/hon? Varför hade hon (det var nog en hon) rödflaggat mailet? Vem gör sånt? Varför har jag hakan i handen igen? Klimatfrågan är eftersatt. Jojo, men inte mitt ansvarsområde. Klick.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad fan snackar du om?
:)

Anonym sa...

Allvarligt, säg upp dig och skriv böcker!!! Du är en STOR konstnär!
I princip är det din skyldighet. Tror du kan bli det för boken som Lukas M är för filmen.

joel klehn sa...

Käre Lamm
Jag snackar inte, jag tänker högt. Ibland snappar någon upp något bara.

Kära Anonym
Sån här uppskattning kan jag leva av. Utan att äta.

Anonym sa...

Nu ser jag dem : de sju S:en!
Jag lyfter på min nyinförskaffade toppluva! Genialiska Klehn... Jag är inte det minsta förvånad vad det gäller detaljerna i ditt konstverk!