ärtsoppa.

Jag dansade hem den dagen. Jo, du skulle sett mig. Dansade, hoppade, gjorde små piruetter, sjöng en sång och visslade refrängen. Inte riktigt så var det för jag satt på cykeln hela tiden, svårt med piruetter då, och försökte cykla hem så fort det var mänskligt möjligt. Jag stod upp, cykeln rörde sig fram och tillbaka i sidled under mig när jag tog i för kung och fosterland. Kung Karl och fosterland Sverige. Jag gjorde det inte för dem, det är bara ett uttryck. Ett sätt att förstärka det man säger på ett ganska onödigt sätt för jag tror ni fattar; jag var glad den dagen när jag cyklade hem på smågator, svischande förbi likadana hus målade i olikadana färger. Mamma var redan hemma, det såg jag för hennes bil stod på gatan utanför vårt hus. Jag hörde motorn ticka när jag cyklade förbi, tvärnitade så att cykeln sladdade och hoppade av den innan den föll i en prydlig hög på gräset framför dörren. Dörren slet jag upp, skorna kastade jag av och jackan hann jag inte ens komma ur för jag sprang rakt in i köket där mamma stod och lagade mat. Hon log men frågade varför jag hade jackan på mig och kunde jag ta det lite lugnare med dörren och den där cykeln som nästan är ny kommer inte att hålla så länge om du slänger den på gräset istället för att parkera den ordentligt, men hon log.

"Skrevallarätt på matteprovet men blev vald sist på fotbollen och när jag skulle ta bollen tog jag den för jag stod i mål och alla jublade och kom fram och sa att jag skulle alltid vara målvakt men sen blev jag lite fundersam för om jag alltid skulle stå i mål skulle jag aldrig få göra mål och det ville jag men jag tog den och jag skrev jättebra på matteprovet." Här var jag tvungen att andas, både för att jag cyklat så snabbt och för att jag pratat ännu snabbare men det passade bra också för mamma tittade på mig som hade hon sett en katt med tre huvuden.

"Vasaru gubben?" Jag tittade tillbaka och frågade tyst för mig själv vad det är för fel på vuxna egentligen.

"Va ska vi äta? jag vill ha korv." Jag gick fram till spisen, mamma stod med huvudet i kylen, och jag var tvungen att stå på tå för att nå. Grytan var full av ett hopkok som bubblade och vände sig som något som påminde om lava men till färgen liknade spyor, vilket det luktade också. Det började klia bakom ögonlocken när jag insåg att det inte skulle bli korv och magen tog ett obekvämt skutt och vände halvvägs upp i halsen. Det var nu jag krängde av mig jackan, slängde den på golvet, gick rakt in på toaletten och gjorde ljud som liknade dem man gör när man spyr. Jag ville inte göra någon av de där sakerna, jag ville fortsätta dansa och sjunga och vissla en refräng, kanske ge mamma en kram. Möjligen förstod jag varför hon såg ledsen ut men allt jag kunde tänka på var en bubblande gryta fylld med mardrömmar om mat och en magsäck som lekte jojo upp och ner i halsen. Senare i livet står jag vid spisen och rör i en ärtsoppa, jag böjer mig ner över grytan och drar ett djupt andetag med näsan. Jag minns den där dagen när jag cyklat hem glad i hågen med hopp om korv som belöning. Istället satt jag kvar vid bordet och såg solen gå ner medan jag långsamt petade i kallnande ärtsoppa. Mamma, pappa och syster satt en våning ner och skrattade åt en teveapparat.