lyssnaren.

Jag gillar min röst. Den går att höra härochdär. På en lunchrestaurang, i en bar, på en gata. Jag pratar uteslutande om jobb och gör det på göteborska. Om jag inte pratar göteborska pratar jag skånska. Om du vill hitta mig och lyssna sitter jag härochdär och äter lunch med en person som inte får prata förutom för att hålla med och möjligen bekräfta. Om jag får slut på saker att säga får inte min lunchdejt prata för då ringer min telefon. I den pratar jag ännu lite högre och snabbare. Den som ringde har snart glömt varför, för jag har pratat ikapp för längesen. Jag hörs mest och om du sitter bredvid har du snart glömt varför du gick dit. Dit du gick. Försök inte göra något annat så länge jag är där. Dels för att det inte finns någon anledning och dels för att det inte går. Hej då, jag hörs.