måndag

agent 006.

Jag heter Tyler, John Tyler. Jag tänker inte sätta mig ner och erkänna att det låter sämre än Bond, James Bond, för så är det inte alls. Det kan bara verka så för att han fått all uppmärksamhet och tränat så många gånger på att säga det på ett självsäkert och lite förföriskt vis. Det har också att göra med ren exponering. Om du får höra det tillräckligt många gånger kommer du till slut att associera namnet med något positivt. Du kommer att ha sköljts med och förlorat din självständiga förmåga att kritiskt granska för länge sedan. Med den bakgrunden kan vi alltså slå fast att, hade jag fått samma exponering från början (jag har dessutom lägre nummer, högre rang), hade du när du läst Tyler, John Tyler, reagerat lika starkt som du gör idag när du hör Bond, James Bond. Kanske till och med starkare. Du hade föredragit min favoritdrink (frozen margarita) framför hans. Du hade velat köra min sportbil (PT Cruiser) istället för hans. När du scannade marknaden efter en praktisk familjebil skulle du ha drömt om kombinationen JTY 006 på nummerplåten. 
Det har ändå fungerat ganska bra för mig i bakgrunden. Jag är inte arg på någon. Men ganska många gånger när 007 varit i knipa är det jag med min större erfarenhet och mer planerande (mindre risktagande) agentstil som fått komma till undsättning. Efteråt när kamerorna är avstängda är det ändå skakade drajor på vodka som vi delar i baren för att lugna våra nerver. Bartendern tittar inte ens åt mitt håll. Han bara pekar på James med något menande i blicken och börjar skaka. Du och jag James, verkar han säga, och vad ska han säga? Han kan ju inte veta att vi agenter kan utföra vårt jobb effektivare om inte var och varannan bartender på varje gudsförgäten sylta från här till evigheten vet vad vi heter och vad vi har för standarddrink. Varför tror du han heter 007? För att det behövs sex agenter bara för att hålla honom vid liv. Jag har hand om hans bokningar, går igenom hans rum innan han ens landat på flygplatsen, provsmakar hans drinkar och hans gåslevrar, skjuter hans fiender (han skjuter som en kratta). Vi förför och förhör kvinnorna han träffar. När han träffar storskurken har vi redan pratat med honom och övertalat honom om att James är ofarlig, en pajas om du så vill. Sedan brukar vi sätta oss ner och gemensamt komma fram till en kreativ lösning för hur vi ska få det att verka som att storskurken ändå vill ta livet av honom. Ja, du hör. Allt är ganska tidskrävande och invecklat. Men vi gillar honom. Han är så älskvärd som han framstår på duken. Och jag vet inte. Utan honom är det möjligt att MI6 hade tvingats lägga ner för länge sedan. Vi ställer oss gärna på rad här bakom hans vackra ansikte, sneda leende och skräddarsydda kostymer. Vi jobbar på. Som vi alltid gjort.
En frozen margarita, silvopley, frusen, inte kall.

1 kommentar:

Anonym sa...

skriv en bok, klehn!
fröken t