lagom är bra.

Det är mycket antingen eller nu, inte så många nyanser i gråskalan, mer George W och the war on terror. Är du med oss eller emot oss? All in or nothing.
Jag vet inte så noga men det låter lite buffligt och otåligt. Inte så lagom. Vi började skämmas för det, började lyssna på de lite större barnen som retade oss och började småningom se ner på oss själva och undra hur vi kunde tycka att lagom var bäst. Det är ju fegt att inte ta ställning. Onödigt att lyssna på alla röster innan man bestämmer sig. Det räcker nog att lyssna på den som skriker högst, på den som hojtar all in. Allt eller inget. Du eller dem. Du. Jag hörde dig inte. Är du feg eller? Spring nu, och om du står upp när du stannat har du inte tagit i tillräckligt. Då har du misslyckats och alla dina insatser har varit förgäves. Du får inte vara med. Hej då. Nästa! (det här sista ordet skriker jag jätthögt, så högt att du får lite ont i öronen, eller hur). Och inga halvmesyrer nu hörru. Det är bättre att ha fel på jättehög volym än att ha rätt när ingen hör.