nu är du i rumänien låtsas vi.

Du är i Rumänien nu. Du sitter utanför ett Ica i Rumänien nu. Du ser dig om för allt är nytt. Nya människor, nya bilar och folk har annorlunda skor här, inte som hemma, folk ser konstiga ut här. Du ser konstig ut förstår du då och du gräver i fickorna och lyfter på din kasse, för du har den där känslan nu, den som du brukade få på semestern. Du blev irriterad på alla du såg och ju mer du tittade, desto värre blev det. Du började förstå och känna igen symtomen för du reste mycket och det var hemlängtan du kände. Den gick att hantera eftersom du visste att du var där på besök, här på besök, och besöket skulle ta slut och du skulle komma hem. Hem till liknande skor och igenkännbara kvarter, vänner och hem, ditt hem. Ett hem du lagt både själ, hjärta och pengar i, ett hem att komma hem till. Ett hem med en spis, extra bred, med plats för två. Och kylskåp intill en frys, side by side. På golvet i hallen låg klinker och i sängarna i barnrummet två vackra barn som redan sov, för du kom hem sent den kvällen. Sent och undrade om hon somnat också, men gå inte in dit ännu. Gå in på toan för du har druckit öl. Sätt dig på toan, den hänger på väggen, lättstädat. Speglar och kakel, takdusch och klinkergolv. Kranar i mässing och badkar med tassar. Smakfull färgsättning, inte tråkig, inte extrem. Du kallar den inte lagom för det har ni slutat med.

Sitt där en stund. Tänk inte. Det behövs inte. Det går bra nu. Du ska gå in till henne nu, över massiva trägolv, förbi möbler och mattor från Italien och Sverige, Argentina och Danmark. Tavlor som hängt på gallerier, kända konstnärer, okända konstnärer. Böcker i platsbyggd bokhylla, pocket och halvfranska band, av författare med kulturell status, men inte bara pristagare. Du vill inte verka som om du saknar egen vilja, egen smak. Dra handen längs hyllkanten, oljad knivskuren furu. Inte ek, inte ask men inte heller vanlig fulfura. Knivskuren furu slipad med finaste sandpapper och oljad med doftande linolja. Sväng runt hörnet och in i sovrummet och sch..., för hon har somnat, så vacker när hon sover att du stannar i steget. Stannar och ser på henne en stund, bröstkorg som stiger och sjunker, sjunker och stiger. En inte halvöppen mun, men läpparna har precis gått isär, en hårtest över ena ögat som du får stryka bort, huden varm i pannan och hon rör sig nu, mumlar något, älskar hon dig? Hon har vänt sig på sidan så du klär av dig och lägger dig intill. Det är varmt här, hud mot hud och du undrar hur du kunde sova på något annat vis förut. Hur du skulle kunna sova någon annanstans...

...under ett skärmtak på en central gata i en främmande stad i ett avlägset land där du kan säga taxamicke på deras språk och please please på ett annat. Men vakna nu för någon sparkar på dig. Upp med dig nu för du ska sätta dig på en hög av gamla filtar, framför ett Ica någon annanstans. Någonstans där någon slänger en krona i din pappersmugg. Någonstans där någon sparkar på dina fötter för fan om du inte sitter i vägen. Någonstans där någon ler mot dig ibland men inte ofta. Någonstans där någon spottar just bredvid dig, på dig, men titta inte upp nu för du orkar inte. Titta inte upp nu för även om nästa människa som går förbi inte spottar, inte sparkar, så kommer ingen att fråga dig vad du kan. Ingen kommer att fråga vad du förlorat. Så titta rakt fram, men le förihelvete, för ingen gillar en bitter tiggare. Ingen gillar att behöva gå förbi någon varje dag när de ska handla, gå förbi på vägen ut, kassen full av ekologisk mat att fylla kylen och frysen med, sida vid sida. Sida vid sida med bänk av marmor, kran i mässing och rostfri diskbänk. Pleaseplease, taxamicke, ge mig något innan du går hem, innan jag sitter kvar här ett tag. Så länge som krävs. Taxamicke, vi ses imorrn, du vet var jag sitter. Vi ses här.