kostymdrama.

Första gången han tog på sig den var han 4 år. Han skulle presenteras för omvärlden och uppmärksamheten den fäster vid utsidorna. Till en början satt den ganska obekvämt och var förvånande svår att dra på, men med åren lärde han sig knepen och glömde de tidiga svårigheterna. Han visade aldrig upp några revor eller skrynklor, utan bar den med värdighet. 

Dagen hans mamma hjälpte honom dra på den för första gången var hon blank om ögonen och hade tårar i rösten. Han bar den inte för hennes skull och hon skulle alltid se honom med samma ögon oavsett hur den satt. Men ska du lämna det här lilla huset, och det tror jag du vill, måste du bära dräkt.

Han stod hos skräddaren, armarna utsträckta, när det slog honom. Aldrig sedan han första gången drog på sig dräkten hade han funderat på vad han var därunder. Nu, många utslitna kostymer senare såg han plötsligt vad han dolt. Han såg mamma lyfta upp honom ur spjälsängen och stryka pälsen ur hans ögon. Imorgon klipper vi din svans och köper dig en mänskodräkt.