tisdag

gatupojkar.

Efter bastun gick vi istället för att bada en promenad på mångatan. Vi var Storken, Lammet, Tjädern och jag. Månen såg vi genom det lilla fönstret i bastun. Den var full och fick sjövattnet att glittra. Som blanka ädelstenar som fångar ljus bra och således glittrar. Så var det. Vi satt där inne och tittade på sjön och Tjädern frågade, varför tar vi inte en promenad på mångatan? Vi tittade på honom en stund som hade han sagt något konstigt. Han blev lite förlägen men frågade igen, varför tar vi inte en promenad på mångatan, den glittrar så vackert. Vi tittade på honom igen sen pratade vi om fotboll. Tjädern också. Det var först senare när bastun slocknat som vi förstod att vi gick på vattnet. Vid horisonten fanns en liten boj med ett snöre. Vi drog i snöret. I slutet av snöret fanns fyra öl, som hade någon vetat vårt antal. Kvartettens. Vi satt därute ett tag och såg månen gå i moln. Mångatan släcktes och vi sjönk.



lyssna på nisse torkelsson.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Herregud så vacket... Som alltid. När tänker du säga upp dig och börja skriva böcker?
Kram la Dame

klehn. sa...

åh. damen. du smickrar mig. jag börjar i detta nu.

kram klehn

shapiro nikulina sa...

Alltså wow! Jag blir så rörd! Är det du som är tjädern med hjälp av lillebrors slanka fingrar och suddiga blick? Eller har kvartetten andra drömmare? Så vackert, jag måste gråta.