på ont & gott.

Den här är ganska självgående. Jag tänker det och balanserar medan min senaste kund, vi kallar dem så, spottar ut tandkrämen. Jag har precis övertalat honom att skippa tandtråden. Mest för skojs skull. Jag borde inte hålla på. Ibland tar jag min lilla röda gaffel och sticker mig själv med den. Som för att skärpa mig, det hjälper inte. Min bevingade vän på andra axeln verkar alltid så nöjd med sig själv. Gör inga fel. Rak som en pil säger amerikanerna, straight as an arrow. Jag, å andra sidan, kämpar hela tiden med mig själv. Det var bättre förr, när det var svartvitt. Ontgott, gott och ont. Nu pratar alla om gråskalor. Förvirrande. Ta den här kunden tillexempel. Förra veckan fick jag honom att dricka lite för mycket. Det slutade ganska illa, en onyanserad diskussion blev handgemäng och ett besök på akuten. En flickvän fick nog, slog i dörrar och kastade porslin (ja, det gör man fortfarande). Å andra sidan var det jag som fick honom att ringa henne första gången. Han vågade inte. Han på andra sidan var inte särskilt uppmuntrande. Sa att det bara slutar illa ändå, bättre för alla om du ligger lågt. Ser en film och somnar i tid.

Det blir nog jag som får lappa ihop det senaste misstaget också. Ibland känns det som jag kunde sitta på andra axeln likagärna. Det är därför jag gör de här sakerna. Skippa tandtråden, viskar jag. Ta ett glas till, ingen fara. Sjukanmäl dig då, om du är så trött. Step on it mister, vi missar Idol. Som måste jag förtjäna eldgaffeln. Som vore allt svartvitt igen. Som förr.

lyssna på johan nylind.