årets bästa dag.

solen sjönk inte. trots idog spaning.

så jag drack två öl i solen, köpte tolv tulpaner till en vän i viken, skrev bildberättelser med sex ord. väntade, väntade och väntade på att solen skulle gå ner och upptäckte att den inte gjorde det, bytte kläder åtta gånger tills det kändes tillräckligt vårligt och värdigt en högtidsdag. och till allra sist klättrade jag upp på ett berg, riktade mig västerut och tittade ditåt tills det bara var horisont kvar. Utan sol på. Sen flög jag likt ikaros för nära och insåg att jag aldrig kommer kunna flyga igen, då mina vingar smälte som smör i småland om sommaren. 

vänskapsband.

före drinken, hade vi trasslats ihop.

röntgenblick.

jag ville gärna se, alla samtidigt.

allsvenskanspremiär.

vi var fyra. alla utan suspensoar.

alla plus bilen.

borträknat bilförare, var han blott bloggare.

i smyg.

lämnade ensamma, brukade de somna tillsammans.

mot väggen.

de upplevdes aldrig som betungande. bastarderna

bakom mina solglasögon.

jag ville alltid dela. deras lycka.

reklampaus.

vi tröttnade på teven, aldrig varandra.

columbi ägg.

han kändes ändå som femte hjulet. 

hej då.

han lämnade oss tidigt. upptäckte resten.

i mellanrummet.

Han vänder sig om, men inte helt. Bara så hon kan se hans profil när han frågar henne någonting. Hon höjer rösten lite när hon svarar, men inte mycket för avståndet är inte stort. De går inte jämsides längre bara. De verkar vakna en morgon och så säger han: vi har gått sida vid sida ganska länge nu mor, men nu ska vi gå på rad, och vill du mig något behöver du bara ropa. 

När börjar de gå framför varandra? De gamla. 

Nästa gång jag ser dem kan jag fråga. Eller se efter vad som finns i mellanrummet. Vad deras liv varit med om som behöver utrymmet. 

kompisveckan.

Storken igår. Tvivlaren idag och imorgon Lammet. Kanske borde jag sammanfört alla tre till samma dag och på det viset öppna för möjligheten att jobba tjugotvå timmar övriga dagar. Effektivisera liksom. Jobbet är ju ändå viktigast. Vänner, familj och bastarder måste alltid komma i andra hand. 

Allvarligt dock: vad skulle jag göra utan dem? Vännerna. Tack på förhand för allt jag kommer utsätta er för under de närmsta femtio åren.

storken.

Jo jag träffade Storken. Vi pratade om allt utom vädret fast vi sa nog att det var kallt. Och att påsken kom tidigt i år. Och att det var konstigt att det kom snö nu, när det inte gjorde det när det borde. Sen sa vi nog att det skulle vara skönt med sommaren och värmen. Kunde man inte lika gärna jobba jämt när vädret var som det var. Och slutligen sa vi nog att det blir ljust på söndag iochmed sommartiden. Och varmt.

Storken fick aldrig något tillnamn som ung pojk. Jag sympatiserar med det. Känner empati. Storken ville kallas Storken. Varsågod Storken. Härharudittnamn. 

Senare när jag gick hem genom snötunnlar upptäckte jag att om jag tittade extra noga, kunde jag där tunnlarna möttes. I tunnlarnas vägskäl, se att det stod små körer och sjöng vintervisor. Jag stannade inte för att lyssna, men om jag gjort det hade jag förmodligen fått uppleva något vackert. 

Med varma hälsningar och många förhoppningar om tillfrisknande för dig med vinterrelaterade åkommor. 

/klehn, klenis, klenson, klein och joeljoelssonjansson.

masters of the universe.

På gatan var det fullt av härskare. Under vardagarna ser man flest undersåtar, men under långhelgerna händer det att härskarna är fler. De behandlade mig väl. Ingen skällde ut mig eller nosade nedlåtande på mig. Det är värre för tjänarna. Utan att klaga låter de sig kopplas vid handleden och släpas runt på gatorna mellan härskarnas olika möten. Vid lyktstolpar, soptunnor och gathörn står de och huttrar medan härskarna diskuterar. 

De pratar nog om kulturen tänker tjänaren. Eller politiken. Själv är han bara tillåten att prata om antingen vädret eller sin härskares goda egenskaper. Prima liv tänker tjänaren, det kunde vara värre. 

Då går härskaren på toaletten. Tjänaren tar fram sin plastpåse, plockar varsamt upp härskarspillningen och förpassar den till närmsta papperskorg. De ger oss iallafall plastpåsar. 

worlds biggest piano mat.

Detta har hänt. Solen gick upp, lunch inträffade och solen gick ner. Jag funderade lite på giftermålet. Om man gifter sig avsäger man sig rätten till bastarder. Det är en nackdel. Om man förblir ogift finns kanhända andra nackdelar. 

Till slut hände något. I soprummet hittade vi en matta i form av ett piano. Den var helt spelbar och nystämd. Men vi behärskade inte konsten att spela.

chris isaak.

När man avlägger nyårslöften har man i regel druckit två till tre glas (alkohol). Ibland mer. Med det sagt är vi överens om nyårslöftet som dålig idé. 

Avlägger man nyårslöften går man kanske också och lyssnar på livemusik. Och gör man det kan det hända att Chris Isaak dyker upp. Under sina sverigebesök använder denna ljuvliga människa sitt alias. Magnus Carlsson. Allt det här hände i afton. En afton med Humör i släptåg. Humör tänkte att eftersom han var så gudomlig igår skulle han vara motsatsen idag. Sån är han, Humör. Bara frälsaren kan rädda mig när Humör är på det humöret. Det gjorde han. 

Imorgon långfredag. Låt oss gå till jobbet tills sleeping beauty anropar från lufthamnen.

sleeping beauty.

jag drömde om dig i tjugofem år

i tjugofem år tills jag såg dig

humeur.

Humör är en märklig vän. Du har känt honom längre än någon, men kan inte lita på honom alls. Ingen vän är nyckfullare än Humör, och ingen så hänsynslös. Humör har inga känslor, Humör skapar dem. Idag var Humör min bästa vän. Ingenting kunde gå fel, ingenting. Till slut gick jag hem för att jag inte längre litade på Humör, men sen kom jag på att Humör alltid följer med hem. Humör är pålitlig på det viset. 

När jag gick hem lyssnade jag på de här, även Humör höll med; ingen var bättre än dem förra året och ingen har varit det detta år.

rick & louis.

På spårvagnen till stan passerade vi en kyrkogård. En skylt sa: tänk på döden. Så vi tänkte på döden. Och skrattade.

På teven på Renstiernas såg vi Casablanca. Rick sa: Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship. Så vi instämde. På riktigt.

Sen dog du. 

jehova.

Jag ska börja skriva något hela tiden varje dag. För tänk om någon tittar förbi och blir besviken. Som vore den ett Jehovas vittne som ringer på och ingen öppnar och Jehova får skulden och vittnet byter religion eller lämnar religionen helt och hållet. 

Men framför allt är jag sugen på att visa upp sista kaklet och gå vidare. Förlåt, klinkret.

esc.

Ikväll den stora festivalfinalen. Hoppas verkligen rätt låt vinner för gud förbjude att vi skulle skicka fel låt till Europa. Den kunde ju skämma ut oss istället för att sätta oss på schlagerkartan. 

svenskfransk.

Det händer något med svensken. Den nye svensken visar öppet sitt missnöje istället för att som den gamle svensken muttrande rikta missnöjet mot någon annan än missnöjets källa. Lakan av varierande kulör hängs ut genom fönster. Planerna på en galleria vid odenplan tycks ha övergivits till följd av lakan. Hur det går på hornsgatan (vita lakan) eller hornstull (röda lakan) vet jag icke men nu har svensken tagit ytterligare ett steg från att stillatigande svälja sitt missnöje. I Nyköping ska ett gäng återkommande nazister på lördagen ha jagats på flykten av missnöjd lokalbefolkning. Och detta med skramlande nycklar. 

Svensken håller förmodligen på att bli fransk. Jag sitter stillatigande här och riktar mitt bifall till dig. Käre dagbok.

Förresten har hundarna i vår stad fått magsjukan. Pölar av gult pryder våra trottoarer, och ingenting finns ens att klaga på. Såvida man inte förväntar sig att hundägaren har med sig en liten rygghängd vattentank med tillhörande slang för avspolande av trottoaren efter hundens uträttade behov. Det kan man inte förvänta sig.

Själv har jag förlängesen gjort ett vägval. Eftersom jag inte öppet törs visa mitt missnöje har jag valt att inte klaga överhuvudtaget. Eller muttra. Det går sådär.

låtsasdar.

Hos byggföretaget träffade jag herr Schindler. Han reste sig och tog i hand och uttryckte sin förvåning över att se mig då han trodde jag var antingen död eller pensionerad. Det visade sig snart att han förväxlat mig med Kubas exdiktator Fidel Castro. Jag svarade kvickt och med en nypa humor att personen han misstagit mig för inte alls är död utan endast har tagit ut sin rätt att spendera lite tid med sina barn genom den statligt subventionerade formen av ledighet, vård av barn. 

Resten av mötet var inte så själfullt som de där första trevande stegen mot en gemensam humor. Sen ringde Fredrik Reinfeldt och meddelade att mina barn ville gå hem från dagis och kunde jag komma och hämta dem. Till sist ringde SMHI och sa att den meteorologiska våren anlänt. Låtsasdagar är så annorlunda från vanliga dagar. 

.

Jaha. Den här helgen såg jag inte ens framemot. Det kan ha många orsaker. Håglöshet är en. En annan är "så jäkla härligt med jobb och vardag". Kan inte välja.

stumfilm.

Jag såg en film på en annan nästan nedlagd biograf. Framför ridån strax innan filmen skulle till att rulla ställde sig en fin liten finlandssvenska och sade följande: Filmen kan bitvis vara ganska tyst, det kan vara bra att veta. 

Det var inte särdeles användbart, men det var fint sagt. Gonatt.

astoria.

Jag vill ogärna låta gnällig igen men vad är det som händer med biograferna i tysthet? Det var ett jäkla liv om Röda Kvarn och så blev det en nittiotalsbutik populär på den amerikanska västkusten. Inget ont om amerikanska västkusten som gett oss österrikiska guvernörer, toto och stilla havet, men man undrar ju. 

Astoria alias Sandrews Metronome gick i graven och SF gav oss nytt biomonopol med absurda satsningar såsom smultronstället. Rätt var det var skulle Astoria (biografen med det namnet, ej biografkedjan med samma namn) bli till något slags kontorskomplex. Och innan jag hunnit reagera på det, verkade Astoria (fd Royal) på Kungsgatan omvandlas till något liknande. Kalla mig inte nostalgiker eller bakåtsträvare, men det gör ont när biografer brister. Det gör ont.

Jag var på Rigoletto i sällskap med ettusenetthundra biobesökare och såg mr Depp agera köttmördare. På filmstaden söder tillsammans med sju trötta medelklassungdomar hade upplevelsen med största säkerhet varit något svagare. 

Slutklagat. Dock ber jag Gud förbjuda nedläggandet av Park innan jag hunnit dit. Som information vill jag tillägga att Draken blir shopping. Draken har förvisso varit nedlagd lång tid, men jag upprepar. Draken blir shopping. Vi har nog inget bättre för oss. 

kakel/klinker.

Skillnaden mellan en kakelplatta och en klinkerplatta kännetecknas av en avsevärt högre täthet i godset hos klinkerplattan. 

påökt.

Imorgon ska jag be om påökt. Förutom att jag gör ett jäkla jobb för företaget jag är anställd på köper jag skivor som aldrig förut. Det kommer inte att fungera i längden då jag är vuxen nu. Vuxna människor köper bostadsrätter, bilar, båtar och sommarparadis vid kuster. Eller; fortsätter jag köpa skivor men hyr en nedgången lägenhet i Porto. Porto är fullt utav nedgångna lägenheter. På vissa hus hänger fönstren på ett gångjärn. Lite som i en serietidning. 

Det var längesen jag var upprörd. Nu är jag det. Skivor går att köpa i digitala versioner när butiken är stängd, men filmer och teveserier köper man fortfarande i box. Det amerikanska iTunes erbjuder:

1. köpfilm i digital version. 
2. hyrfilm i digital version.
3. köpteveserie i digital version. osvosvosv.

Summa: framtiden. 

Under tiden föreställer jag mig att filmbolagsbossar sitter och smågnäller över den ökande nedladdningen och ungdomen som är stadd i förfall. Samtidigt i svedala finns det såvitt jag vet en eller två funktioner för nedladdning mot betalning varav ingen fungerar för macintoshanvändaren och varav båda är dyra och har svagt utbud. Mot den bakgrunden har jag bestämt att inte känna dåligt samvete för filmbolagens uteblivna inkomst tills de har såattsäga "kommit in i matchen". (denna parentes existerar med syftet att be om ursäkt för uttrycket "komma in i matchen")

Men påökt vill jag ha. Och en lägenhet på iberiska halvön med en utsida klädd i kakel/klinker.

saudade.

I Porto finns utöver portvin, fado och äppelblom i mars även klinker. Klinker i mängd, klinker på fasaderna. Eller kakel, jag vet inte skillnaden trots att jag kanske borde. Jag skulle kunna ta reda på skillnaden, men gör det ej då det är irrelevant.

Jag har aldrig förut besökt Portugal, vilket torde sorteras under misstag. Porto och kanske hela Portugal bär bara på en egentlig brist. Maten är svår att finna och inte särskilt god när man funnit den. Men billig.